wickiis

När jag i september förra året tog bort min underbara Chuspi, ville jag aldrig skaffa något mer djur än min Rutan. Hon skulle få bli gammal ensam och bara få ha det bra. Men det visade sig ganska snart att så ville hon inte ha det. Hon såg alltid så ledsen ut och hon åt inget bra heller. 

 

Så jag blev lite övertalad om att ta hem en liten valp, en valp som var så liten och söt. Från första stund har jag älskat honom otroligt. Larvat mig med honom såå otroligt.. Och pussat mig trött på honom, aldrig. Han är en liten kalv. 

 

Den 2:e september blir Obelix 9 månader och idag kastrerades han. Det är så himla synd om min lilla bebis idag. Han försöker få av sig tratten och då måste jag skälla lite på honom för det är ju ändå för hans eget bästa. Men då tittar han på mig med ögon som säger. - Detta är ditt fel!!! Så skrik inte åt mig!! .. Åh mitt lilla hjärta!

 

Vi har ju sakffat en liten kattunge också som vi döpt till Svea nu när Obi är lugn och stilla törs hon fram till honom men då kommer mamma Rutan och visar henne tänderna. Katten får alltså inte vara för nära. 

 

Värdens sötaste små har jag=) 

Nu sitter jag här och väntar på min man, han är ute och åker på vägarna i mörkret gillas inte. Och då kan jag inte sova förens jag vet att han kliver in genom dörren. 

Igår var jag arg på honom för en ovesäntlig sak, sedan från ingenstans visade han att han är den bästa. Den absolut bästa :) Han får mig lycklig varje dag.