OJ detta har legat på is länge!

Jag har nästan glömt bort detta, det är så länge sedan.


Men jag läste en massa gamla inlägg och kom fram till att jag gillar ju detta. Och tycker om att skriva om himmel och jord.


Det har hänt så mycket sen jag skrev sist så jag vet inte ens var jag ska börja. Det kan vara så att jag har flyttat 1 eller 2 gånger. Att jag har varit med om den största dagen i mitt liv. Jag har gått in i en kyrka i vit klänning precis som den ska vara och haft Martin längst  fram, Han har tagit min hand och vi har varit sjukt nervösa tillsammans. Jag har sagt JA högt och tydligt, jag har GIFT MIG!!!


Helt underbart kul, skrämmande och obeskrivligt magiskt. Jag har ska dela mitt liv tillsammans med MIN man...
Att gifta sig är något som jag trodde inte skulle förändra hur man ser på varandra. Men allt känns så mycket större det känns så äkta och det känns som att vi kan inte säras på för vad som helst.
När jag slarvar bort saker så frustar och prustar Martin, Jag frågar honom om han älskar mig ändå och han svarar mer och mer för var dag. Kunde inte vara bättre, kunde inte kännas bättre! Hoppas att alla människor får uppleva denna känsla.


Jag menar inte att man aldrig blir oense för det blir man det vill jag lova.. Jag kan inte alltid ge mig, är en bessewisse som alltid ska ha rätt.. Min dåliga sida kan man säga=) Får jobba på den. Han har ett humör som gör att vi skulle kunna använda honom som kraftverk. Men huvudsaken är att man går och lägger sig vått och vaknar tortt.. Eller har jag missuppfattat något? Har aldrig kunnat rimma ;)


Nu ska jag ta och ringa min fina Emma och blossa med henne. Ska bli bättre! 

Rädda Hugo!

Klicka på bilden och sprid vidare!!

Då var det snart...

... den första november!
så om ungefär 25 dagar får vi nycklarna till vårat nya näste. 135 kvm GILLA=)

Så här hemma packas det för fullt, vad konstigt det är med allt packande egentligen. För ju mer vi packar ju stökigare blir det. Ju mer vi packar borde det bli mindre att packa men så är inte fallet. Det känns fortfarande som att vi kan packa 25 kartonger. 

Pratade med min älskade syster på telefonen förut och så pratade vi just om detta. Jag har packat massor och har ändå allt jag behöver kvar. Vilket betyder att man har såå mycket skit. Så mycket som man faktiskt inte behöver. Man sammlar på sig massa saker som man inte vill göra sig av med men som man aldrig kommer att packa upp ur kartongen från förrådet. 

Vad ska man med allt skräp till? Varför samlar man på gratulationskort sedan man var 15 år? Varför ska man spara på skolpapper och varför ska man spara på gamla saker som är för fula för att ha i sitt hem. Konstigt det är med allt sparande. 

Imorgon ska vi ta en tur till tippen för vi måste kasta lite iallafall. Jag har försökt att sortera ut, gått igenom alla skåp innan jag packar ner något. Martin däremot är väl som det flästa män de som är i denna garderob packas ner och packas upp igen. Vi kan gå igenom detta någon annan gång!! SEN kommer aldrig!!

Idag har Lucas varit hos oss och det har varit roligt, Vi har haft fäktning med skohorn och moppen. Det ballade ur när Lucas tog till ett "järnrör". Jag klädde ut honom och mig i löshår. Men han ansåg inte att han var så fin i det. Jag däremot skrattade så jag nästan dog.
Älskade lilleman!

Nu sitter jag här och är dö sugen på någon bakning men det lär ju inte bli något av det. Kanske bättre att lämna över åt sängkammaren så man kommer på fötter tidigt imorgon. Vi hann även med att spackla badrummet så vi får hoppas att det är torrt tills imorgon. 

Nu är fantasin slut. 


Swipp Swopp

Vi som tillhör rasen människa.

Finns det något värre än att se människor lida? Att se spädbarn lida? 

Jag har inga egna barn, men jag har mina syskonbarn. De har jag värnat om sedan de föddes. Jag skulle kunna kramat sönder dom, pussat sönder dem. Jag har sparkat boll med iallafall ett utav dem. Vi har varit och badat vi har gjort kullebytor och vi har klättrat i träd. 

Lucas föddes -98 och han var inte många dagar när han fick spendera sina dag på sjukhus för lunginflamation. Min syster som då blivit mamma var förstås super nervös. Vi alla var! Lucas som om dryga månaden fyller 13 år, utvecklar sitt liv precis som han ska. Han är underbar och toppen på alla vis. Men det viktigaste av allt han är Frisk!!


Elias föddes -11 och utvecklas som en liten bebis ska göra. Han lär sig livets hårda skola från början. Nej, och fy och var finns lampan. Han lär sig krypa och han lär sig så småning att gå. Precis som bebisar ska. Min andra syster som är nybliven mamma tycker är trött i mellan åt och tålamodet tryter när tänderna är på väg om varandra. Precis så som de ska.


Sen finns de de mammor och anhöriga som är precis lika förväntansfulla som mina systrar under deras graviditeter. Även dessa mammor föder de vackraste barnen de kan tänka sig. De barn som de älskar och som de väntat såå länge på, precis som det ska vara. Men så upptäcker de mitt i all baby lycka att det är något som de inte ska vara.. Men vad??


Läkare kan inte ge några svar, oron växer och de tas prover hit och dit. Rädslan kryper på. Man får sedan berättat för sig att det finns en sjukdom, en sjukdom som inte ens har fått ett svenskt namn. En sjukdom som nästan inte ens går att uttala, en sjukdom som inte borde få finnas, en sjukdom som sliter din bebis i bitar. En sjukdom som plågar din bebis dag och natt. Den heter Epidermolysis bullosa (EB). benämningen omfattar ett tjugo tal olika sjukdomar. Vilka påverkar huden i olika grader. Det bildas blåsor och hudavlossningar. Mer om information finns att hitta på www.ebforeningen.se


Jag lider verkligen över dessa barn, det gör ont i mitt hjärta när jag läser om vad dessa små måste gå igenom. Men jag kan för mitt liv inte glömma dessa stackars föräldrar. Jag behöver inte höra deras barn gråta av smärta, jag behöver inte vara rädd för att deras barn inte ätit idag. Jag behöver inte se mitt barns hud kasa av under omläggningar och jag behöver inte vara rädd för att krama eller ta i mitt barn, Jag behöver inte vara rädd för att jag kämpar emot en tickande klocka som sitter på mitt lilla barn som precis börjat sitt liv. Jag behöver inte vara rädd för att mitt barn ska utvecklas och vad som händer när den får sina tänder eller börjar krypa.


Jag ser en otrolig styrka i dessa föräldrar. Alla vi säger att de är vad man gör för sina barn när man blir förälder. Men seriöst var får vissa sin styrka ifrån att orka gå upp på morgonen? Var får man styrkan ifrån att inte slå huvudet i väggen och skrika? Var får man styrkan ifrån att stå själv och rädd?? 

Hur klarar man av att hålla ihop alla trådar och ett så sjukt barn i vardagen.


enligt amerikansk forskning uppskattas det att de förekommer (EB) hos 50 personer av 1 miljon invånare. uppskattningsvis ca 500 människor i Sverige. Detta är en ovanlig/sällsynt sjukdom men den är ett faktum. Den sätter ca 500 familjer i trauman de aldrig glömmer. Denna veckan är det internationella EB-veckan. 

Gör skillnad
Ge en gåva ♥

30:e september 2011

Dagen började med att Chuspi slog sig ner vid sängkanten. Han gick inte upp förens jag gjorde det. Även att Martin gick upp och satte på kaffe och styrde. När vi väl var uppe strosade vi omkring och sedan var det dags för första promenaden. Dagen har spenderats av kramar och pussar så till slut tröttnade han på mig. Snälla låt mig vara en liten stund iallafall min hade han. till lunch delade Martin, Jag, Chuspi och Rutan på pizza. Lunch promenad och efter den var det snart dags att åka till det oundvikliga. 

Vi kom in till vetrinären. Vi satte oss på golvet och han fick en lugnande spruta, han fick pussar kramar och vi talade om för honom att vi älskar honom. Älskade lilla Chuspi. Jag sa att han skulle lägga ner sitt huvud och det gjorde han. Han somnade strax därefter. Tårarna gick inte längre att hålla kontrollerade. Tankarna kom. VAD HÅLLER JAG PÅ MED?? Vi åker hem. 

Efter en stund kom vetrinären tillbaka och han fick två stora sprutor. Han var borta på första. Jag slutade att gråta och kände mig bara tom. Min älskade vän, min lilla bebis, min absolut största favorit. Han är borta. Kan jag vara annat än tom?


Rutan fick komma in och se honom men jag tror att hon var mest nervös för vetrinären än förståelsen om att han var borta. Vi fick lämna honom där. Det svåraste av allt. Jag var tvungen att gå!!! 

Jag vaknade brevid de tre finaste i mitt liv. Jag gick hem med ett koppel :( Ett koppel är det ända jag har av den jag har tänkt på och tagit hand om så länge. Han jag älskar så.
Jag har kännt mig lugn/tom sedan dess, tills jag kom hem till mamma där brast jag igen.
Det skulle ta 3 veckor innan jag fick hem honom igen, då i en burk. 

Pappa, Du tar väl hand om mitt lilla hjärta nu?
Han klarar sig inte ensam när det åskar ute.

Dagen får mig att tänka på.

http://www.youtube.com/watch?v=hCNBDVyWTs8&sns=em

Min älskade lilla Chuspi!

Igår var jag till vetrinären med min älskade Chuppe. Han har antagligen tumörspridning och vet. tyckte att jag skulle överväga avlivning eller göra en tarmutredning och en operation. 

När jag hörde henne säga avlivning började hela jag att svettas jag blev nog vit i ansiktet som ett spöke. Det sista jag vill är att han ska lida. Men avlivning?? Att min älskade Chuspi inte ska finnas mera. Men jag måste se bort mina egna känslor och tankar. Fast jag tror på ett sätt att jag tänker realistiskt. 

Han är den vackraste av alla hundar på jorden. Det är inte bara för att han är min, utan för att det är så. Han har perfekta linjer, han har perfekt form på ögonen, de är blå och de har perfekta linjer. Han har en perfekt nos, den är lagom stor. Han har de mysigaste öronen i hela världen. Han har stora tassar och han har en stor mage. Han har en lång och fin svans. Han är helt enkelt perfekt mitt lilla hjärta. 

Han har varit med om så mycket i sitt liv, mycket dåligt! Sen kom han till mig och vi har alltid varit tillsammans. jag är hans trygghet och han har blivit en mammagris.


Jag skrev i ett inlägg att jag ville att han skulle vara mirakelhunden som överlevde mig. Nu blir det inte så. Jag vill låta han somna in på bästa sätt. Inte styra med utredningar och nätter på sjukhus. Han ska vara med mig och jag ska sjunga för honom som jag gör när det åskar ute. Det blir han lugn av.


Hans fru ska få säga hejdå och pussa på honom som hon gör när han är sövd. Jag ska ta hem honom i en urna och begrava honom så jag vet var han finns. Och att han alltid är nära. Vetskapen om att han kan vara var som helst känns inte bra. 

Hur klarar man detta? Hur ska jag klara av att se han aldrig öppnar sina blå igen? Hur ska jag göra hemma? När han aldrig kommer att vara där? Vem ska yla när han är hungrig vem ska halka omkull på golvet och vem ska vara så där helt underbar? Vem ska gå sida vid sida med Rut? Vem ska tvätta hennes öron och göra sig till? Vem ska ligga vid hennes sida? Vem ska försvara henne när vi är ute och går?


Mina älskade små ♥

♥Aחԁ wіtһ tears іח mу eyes
Aחԁ choke іח mу throat I held hope
Bесаυѕе wе һаνе ѕοmе ɡοοԁ things
Bυt I know іt сουƖԁ never bе different
Tһе hardest thing I’ve еνеr done
Bυt I still һіԁе tο tеƖƖ іt
Mу hope wrapped іח faith tһаt уου′d stay
Aחԁ mу prayers scream tο prayin’ fοr уου♥

En natt i Augusti

Japp det är vad det är nu.

Egentligen borde jag ha hur mycket som helst att skriva om då det är länge sedan jag uppdaterade mig.

I veckan nu som varit har jag tagit mitt förnuft till fånga för att beställa tid till läkaren för min handled. inte 11 år för tidigt!
Fick en tid till arbetsteraputen, hon konstaterade att min värk berode på att en nerv i handleden kommer i kläm då leden blir överansträngd och svullnar. Vilket den antagligen gör pga att den är förstörd sen 11 år tillbaka. Hon trodde inte att den kunde bli bättre så nu går jag med ortros. Men det ska nog ge sig detta.

Har en jävla hosta som inte vill ge med sig vilket bidrar till en sambo som sover på soffan och kroppen min har ont överallt. Känns som att jag kommer bli lagom sjuk tills semesterperioden slutar.

Den 20:e Augusti börjar Viktoria att studera igen. Kul=) Hoppas jag.

Nej ni nu tog inlägget längre tid än vad jag trodde de skulle göra. Så nu ska jag sätta fart och sen får jag gå hem och sova.

Var rädda om er

Swipp Swopp

Då var det fredag!

Ja gårdagen var som på ett moln, tack för skratten!
Igår jobbade jag till två och efter det så var jag och tittade på när Martin skulle byta bromsar på BMW:n. En fika hos svärmor och en snabbsväng till mor.
Vill bara lägga upp en länk till en blogg som handlar om lilla Hugo och hans familj.
Hannas blandning

Dallas Dallas!!!

Måste kommentera en kommentar från gårdagens inlägg!

Seriöst?! Jag är så full av hat så du kan inte ana, NOT! Som jag längst ner i mitt inlägg skrev, så var det en del av min mörka sida. Seriöst, så skiter jag i hur stor promille med pedofiler det finns i världen. För enligt mig själv. Borde det inte få finnas någon! Jag tillhör defenitivt inte någon KKK.  Det fanns en tid i mitt liv i sådär 12-13 års ålder  då jag tyckte att svart magi var spännande och hade kunnat dö för få bli kallad HÄXA!! Idag, ser jag på dig som en liten människa med dåligt ordförråd. Eller ska jag tacka för komplimangen? 1400-talets "häxor" ansågs ju mera kunniga än övriga, be satt kunskap som andra inte hade. Förmågan att bota andra med hjälp av vad vi idag kallar "huskurer"

Jag pratar inte om enbart pedofiler, pratar om brott generellt, jag pratar heller inte om pedofiler i thailand. Jag kan inte yttra mig i thailand. Men jag kan göra det här. För i Sverige, har vi något som kallas yttrandefrihet. Däremot, anser jag inte att det är mera rätt eller mindre fel, att barn i thailand tvingas utsättas för våld dagligen. Jag har aldrig påstått att jag är för drogpåverkade i trafiken. Men om jag ska lägga upp alla brottspunkter i mitt inlägg som borde ha högre straff i Sverige. Så lär inte någon orka läsa mitt inlägg. Du borde kanske kyla av dig och fundera på hur du formulerar dig i dina uttalanden. Har du en aning om vem jag är och hur jag är?


Vill du diskutera med mig, så har jag inga problem med det. Jag vet var jag står och jag skäms inte för vad jag tycker. Där emot kan du inte ens stå för vem du är! Det som inte passar dig i min blogg är enbart synd för dig! Om du vill försvara pedofili, tidelag, och vanvård? Så får det stå för dig. Om du inte kan förstå att jag värnar om människor i mitt eget land först, så får även det stå för dig. För jag bryr mig inte ett skit! 


Vem är jag?

Min älskade syster försökte tutta i mig en tros uppfattning/tankesätt.
Hon ställde mig frågan, vem är du?
Jag svarade henne jag, är jag. följdfråga fick jag, vem är jag? svaret blev, Viktoria Ulrika Maria Karlson
Vem är det?
Så jag har funderat lite på det.


Jag tänker inte gå så långt som Ci, För enligt mig?! Så är vi förda till jorden för 1 ända uppgift och det är att knulla/para sig. Anledningen som alla andra varelser är. Skillnaden är att vi har utvecklats men våran uppgift är fortfarande den samma. Meningen är inte att vi ska gå i skolan, jobba, bygga hus. Meningen är att vi ska äta knulla och dö. 

Hur som, åter till meningen med mitt inlägg!


Vem är jag?
Vem är Viktoria?


Det hela började när jag satt och klickade på gilla sidor på Facebook, jag gillar det men inte det!
Om jag skulle idag ställa mig framför en klass och berätta vem jag är?! Skulle jag antagligen svettas, stamma och tänka inne i mittt huvud " Japp nu kör vi, vem är jag???" Samtidigt som jag lite lätt skulle dra en opersonlig presentation om att jag är 24 år bor tillsammans med min sambo i valdemarsvik och att jag för mesta delen är glad. Ännu ett CV som läggs på hög bland det andra människor som ingår i gruppen "BORING"


Så vad är det egentligen som gör mig till mig? Är det min svaghet för bakverk? Är det mitt sätt att inte bry mig om vad andra tror? Eller är det mitt humör? Kan det vara mina ideal, åsikter? Eller kan det vara mina minnen? Kan det vara mina gener? Kan det vara att jag har mer hår på vänster sida av huvudet? Kan det vara att jag aldrig kände min farfar? Kan det vara att jag är skillsmässobarn? Kan det vara så att Mamma stog mig närmare än pappa? Kan det vara att jag ingen bror hade?


Många frågor tyvär inga svar, antaganden? Att allt detta jag rabblar upp troligtvis är bidragande orsaker till att jag blivit den jag blev! Och det som fortsätter att hända är bidragande till den jag kommer bli! 

Jag utvecklas ju ständigt?!
Jag är inte den människa som jag var för ett år sedan, jag är heller inte den som jag var för två år sedan! Men grunden i mig är och förblir.


Viktoria
  • Är främlighetsfientlig
  • Är för dödsstraff
  • Är blåögd
  • Är konservativ

Förklaring nr 1 , jag tror inte på Sverige som ett mångkulturellt samhälle.
Den dagen vi inte har svenska föräldralösa barn. Den dagen vi inte har hungriga svenskar. Den dagen våra svenskar kan försörja sin familj. Den dagen, kan vi ta oss an någon annan. Jag vill inte leva i ett hyreshus med en muslim ovanför mig och en jude under mig. Thats me!


Förklaring nr 2, Jag vill inte att skatter ska öka för att folk ska kunna begå brott efter brott. Hur sitter man av pedofili, tidelag och vanvård? hur får anhöriga rättvisa? Genom att fängelsena blir överfulla och skatten går upp? Att det kostar staten pengar pga de ska bli botadade?? väg allt detta i en våg på andra sidan lägger ni en bultpistol. 

Förklaring nr 3, Jag tror på människor, tills de visat mig motsattsen. Jag lever i en illusion om att vi lever i ett ärligt och tryggt land. Jag behöver inte låsa bilen, ytterdörren. För folk låter varandras saker vara.


Förklaring nr 4, Jag vill att saker och ting ska vara som det varit. Det som funkar behöver man inte ändra på. Så länge det går att laga med silvertejp är det inte trasigt!


Ja detta var väl min mörka sida!

Påsken är över

... och vi är tillbaka till den vanliga vardagen.
Påsken har spenderats mesta dels i naturen. Firade Mart som fyllde år, Stig som fyllde pansionär.
Nu har Rut flyttat hem till mormor och morfar ett tag, Chuppe vill hela tiden ligga med henne. Vilket inte uppskattas.
Chuspi berättade för mig idag vad han önskade sig i födelsedagspresent. Så jag ska nog försöka få hans önskan att slå in.
Jag skulle kunna handla allt de har på den där sidan! Älskar´t
Så detta är vad han önskar sig på sin 11- årsdag.
dog leash

Snart är det...

Den 1:a april, då fyller min kära mor år. Hon må vara ett aprilskämt men helt klart den bästa som finns! Så på lördag blir det kalas och det tycker vi om.
Händelserik tid, herrom veckan blir morfar körd till akuten med bröstsmärtor och igår körde jag svärmor till akuten med EKG- förändringar. Båda är hemma igen och det är ju det som räknas.
Imorgon ska jag med min älskade Chuppe till djurdoktorn, i två dagar har det droppat blod från hans snopp. Vetrinären sa att det kunde ha med prostatan att göra och ville kolla upp det. I natt vände jag mig och vred tills jag trodde att jag skulle bli knäpp, de värsta tänkbara cenariumen snurrade i mina tankar. Hundar överlever sällan sina ägare, det är jag väl medveten om. Men ett hopp finns att han skulle vara mirakelhunden. Personligen är jag inte rädd för döden. Den skrämmer mig inte, den dagen jag tar mitt sista andetag så vet jag att efter 20 secunder så har även hjärnan slocknat vilket betyder min förmåga att tänka, känna och vilja! Det jag är rädd för är vad som kommer hända mina små. Jag hoppas att dem tas om hand av deras mormor och morfar! ;)


Chuspi, betyder flyga!
Med hans person skulle man kunna utveckla det hela med att han är fri, gör som han vill och absolut när han vill. Han är en blandning av Alfons, Ior och Skallman. Han uppfattas lätt som att han inte bryr sig om folk och vill vara ifred. Men han har sina egna sätt att visa att han uppskattar folk runt omkring man måste bara lära känna honom. Han lägger huvudet emot än i soffan och boffar, han pussar än lite blygt. Chuspi är från spanien, en adoptivhund. Han blev sparkad och slagen av sin förra ägare. Han fick gå ut 1 gång i veckan och lika ofta mat. Han var tunn som ett benrangel när han kom till mig och det första han fick på arlanda av pappa var benmärgs godis. När vi kom hem fick han tuggben som smakade pizza. Vi hade inte hört honom säga ett ljud på flera timmar i bilen påväg hem. Heller inte den första timman hemma. Sen ifrån denna stackare hör vi det allram mesigaste skallet. OJ tänkte vi vad hände nu. Vi sprang upp på övervåningen där skallet kom ifrån. Där stod han över lycklig. Han hade hittat våran chinchilla. Svansen gick i ett och man kunde nästan se att han log. Han lämnade inte chinchillans bur den kvällen. Jag tror de blev vänner den kvällen. Han var alltid fram till buren och pussade på gallret. Ibland var nog inte den lilla i buren så sugen på pussar så hon bet honom i tungan i mellan åt. Det gjorde dem aldrig osams dock.

Vi fick höra från jourhemmet att han hatade andra hanhundar och katter. Han flyttade in i ett litet hus med två katter och en chinchilla de gick hur bra som helst. Självklart hände lite olyckor ibland när katten trodde att Chuspi ville dela matskål. Men det var aldrig ett märke på katten hon blev nog bara lite rädd.


Efter sin tid flyttade Rutan in och blev hans fru, dem fick fyra underbara valpar. Vilket gjorde att familjen blev störra, Två katter, chinchilla Rutan och deras son Balder. Han sprang som en fri fågel i skogarna och letade efter ställen han kunde rulla sig i.


Saker som gör att jag är älskar honom
Han låssas att han är en häst när han dricker vatten.
När han kissar så kan han ibland börja grymta
Han har tvångsbeteende och måste gå sina fem varv i en cirkel för att kunna lägga sig ner
Lika så när han ska bajsa så har han sina tvångsbeteenden och varven ska han gå.
Han är en skalman, mat och sov klockan..
När han är hungrig så ylar han!
Jag älskar honom för hans fina ögon
Han är en jätte trygghet.
Han är en riktig Man!!


Rutan, föddes med en ruta på ryggen!
Henne tog jag över av mitt ex mamma. Hon har levt hos en familj där huset har varit fullt av barn, skratt och det som hör till i en familj. Hon växde upp tillsammans med sin mamma. Men flyttade ur sitt trygga bo och flyttade in hos sin livskamrat Chuspi. Hon vickar på rumpan när hon går, och springer gärna runt lite som hon vill. Men är ständigt uppmärksam på var hon har alla. Rädd att man ska gå ifrån henne.


Älskar henne för hennes sätt att titta på än
När hon drar omkring på matskålen när hon är hungrig
Att hon snarkar som en riktig karl om nätterna.
När hon pratar i sömnen så låter hon som en liten höna.
För hur glad hon blir och är påväg upp i atomer när hon träffar någon hon tycker om, Då kan hon även kissa på sig av lycka.
För att hon tränger sig före för att få kärleken man ger till någon annan.
För hennes tillgivenhet.
För hennes förmåga att se hur man mår.
Hon får mig aldrig att känna mig ensam. 

Vad skulle man göra utan sina små...

Då har man flyttat

Fick tillgång till lägenheten den 12:e februari och vi har renoverat den. Som vi har slipat, spacklat, målat och tapetserat. Mycket bra blev det till slut. Nu har vi ett komplett hem som man bara ska bo in sig i också. Känns bra..

Har satt fart och börjat jobba ordentligt igen. Det av mitt sena inlägg jobbar nämligen natt nu. Går av vid 7 och på och jobba igen vid 12. Oj vad Viktoria kommer att vara trött sedan..Men det får man väl ta..:)
Imorgon blir det nog en stor dimma kan jag tro..=)

I mellan allt detta har ju världens finaste lilla Elias tittat ut. Tänka sig att man kan bli totalt lost i något såå litet..
känna att man kan skydda honom för allt i världen. Jag kommer ihåg när Lucas var liten och jag sa till honom att om han någon gång fick problem så skulle han tala om det för mig så skulle jag ställa saker och ting till rätta. En dag så berättade han om några grabbar på skolan som inte var schyssta. Jag frågade honom om jag skulle doppa dem i toan men då fick jag onda ögat av Thomas så då sa jag vi kan slå dem på käften istället..:P Menar detsamma åt Elias:D

nu är det väl bäst att man sätter lite fart på jobbet.. men jag tror jag skulle behöva några idésprutor om vad man kan skriva om i nästa blogg inlägg.. Har idétorka..

Swipp Swopp


Måndagskväll

Igår packade jag mina kläder i en kasse (eftersom att jag inte kan hitta min älskade väska någonstans), övriga saker åkte ner och självklart min nya fina plattång som jag fått av hjärtat! Vankade mot bilen och vinkade mina tre söta hejdå! Hem till mor hon sydde ihop min tröja vi tog en kaffe och pratade om livet och att vara sjuk. Efter det bar det iväg mot staden Norrköping! Väl i norrköping kliver jag in hos Ci som har kaffet klart. När jag bestämmer mig för att platta håret så plingar det på dörren. Öppnar och vem står inte utanför om nu Veronica och bebismagen. Åhh vad tjock du är säger jag:) som inte sätt henne på fyra månader nästan.
Efter någon timma hos Ci beger vi oss mot Nässjö. Trött i kroppen var jag när vi parkerade och klev ur. Packade lite smått i går. Alla pojkens saker. Sedan låg vi på soffan och tittade film.
Idag Har vi puttsat fönster och skrubbat lister, Torkat ut skåp och monterat ner bokhyllor.
ätit mat och nu väntas en kopp kaffe. Jag har även lyssnat på magen och bebis har sparkat mig.. MYS på hög nivå..

En återblick

Det gäller året 2010
Eftersom att jag har ett minne som en guldfisk så ska jag ta hjälp av vissa inlägg i min blogg från det gågna året.

Januari börjar året
Kom hem igår, var ju som jag nämnde i fredags inlägget på bröllop. Jätte trevligt, tårarna var inte långt borta i kyrkan och inte heller under middagen, Attans vad kul vi hade. Jätte trevliga människor till bords.
Ci och jag pratade om att vi hade så roligt med dans och allt. När det blir planerad utgång. Är det förspel på dansgolvet. VEM uppskattar egentligen att gnida sig emot varandra?? När det inte är meningen att göra det? Inte skulle du se till att din sambo/man blev hård i byxan mitt i affären? Så varför på dansgolvet?
2010-01-25

Men åter till min idé, Utgång? Det känner jag för! Svarta strumpbyxor,stövlar, svart tunika, och ny fixad. självklart lite gott att dricka också!
2010-01-28

Självklart skulle han då köra så långt han kunde ut på sidan. Att han åkte ner över snövallen. Nästan att traktor och släp tippar och far ner för stupet. Men då fick jag ju hela vägen för mig själv =) Men jag stannade faktiskt och frågade om han satt fast. Som om jag skulle kunna hjälpt honom? haha troligen inte. Men jag körde honom hem. Så man har ju gjort sin goda gärning idag. Samt givit Josefine och Thiresé ett gått skratt
2010-01-31

Februari kommer sen

Tjejer är trögare men har roligare!!

.. är en av nyheterna på aftonbladet.se idag.

Kan det vara sant tro? Jag köper det iallfall. Jag vet att palleten inte trillar ner så fort alla gånger. Men jag lovar, jag har lika roligt för det. Hur många gånger har man inte skrattat och efteråt tänkt. Hm vad var poängen egentligen??
2010-02-01

Jag slog Josefin på armen och sa... skratta inte nu..
Jossseefin det där är inget svin. Det är en VARG!!! Hon Svarar, Ja, jag skulle precis säga att det såg ut som en hund.
2010-02-02

2010-02-03 slog jag mitt rekord i bowling med 183

När jag igår pratade med min kära syster Ci berättade hon om en 11 årig pojke som drabbats av cancer. Då han fått beskedet fick pojken spendera 5 månader på sjukhuset i Umeå tror jag de var. Därefter för flyttades pojken och hans familj till ett annat sjukhus. Jag poängterar, detta är Sverige 2010!! På detta sjukhus fanns det inte så mycket för barnen att göra. Och det mesta var gammalt och lite halvdant. som spel, tv etc. Detta gjorde att pojkens mamma startade en "fond" via barncancerfonden, med målet på 100 000. Dessa pengar skulle gå till just barnen. Hon menade på att forskning självklart är viktigt. Men man får inte glömma bort barnen. När denna välgörenhet nått 140 000 skulle nu dessa pengar skänkas. Men, cancerfonden meddelade då att dessa pengar inte fick skänkas till barnen utan skulle enbart gå till forskning!! Jag skäms när jag tänker på att detta är vad vi kallar mänsklighet! 
2010-02-11

Jag anser att jag har kommit tillfreds med hans hastiga bortgång. Och jag anser mig fortfarande som pappas flicka. Och jag kan vara ärlig och säga. Jag saknar honom varje dag. Jag tänker på honom varje dag. När en stjärna faller är det honom  jag önskar tillbaka. När jag är ledsen är det hans famn jag vill vara i. För han gjorde allt bra. Han trodde te och chokladpudding löste världens problem:D  Och jag älskar honom för det! 
2010-02-13

Mars och april har knopp i håret
I natt skurade jag lister i köket, toaletten och hallen till klockan halv fem. hängde tvätt och skurade golvet till klockan 06:15! Ville inte somna, kunde inte somna!!
2010-03-02

En sista tanke vill jag ge min älskade stora syster Ci,
Det finns inget i världen som jag inte skulle göra för dig.
Det finns inget som jag skulle välja framför dig när du behöver mig.
Jag vill att du ska veta att jag när som helst kommer till dig om du behöver mig.
Jag älskar dig och vill att du ska vara glad. Jag vill att du ska må bra för det förtjänar du!

2010-03-07


Har upptäckt var mitt dåliga mående yttrar sig. Jag biter på naglarna, jag gör det när jag är nervös, mår dåligt, blir ledsen. Nu biter jag som en tok.. Måste bryta det mönstret! Dem som var så fina bara för ca en månad sedan!!
2010-03-16


Jag har vaknat flera gånger och tänkt somnat vaknat igen!!
Men nu börjar det lägga sig och det var ju inte så farligt!  På dagen har jag varit ute med hundarna, hämtat nycklarna till LGH:n så jag kan flytta till söndag. Varit och tittat i den och tvättstugan!
2010-04-09

kanske mer, sedan sist har jag varit på en jätte trevlig resa med halva familjen till Polen och tittat på speedway GP. Mycket roligt, vi gjorde mycket annat också.
2010-04-29

Maj och juni blommar mest
Jo nämligen Marina Vesterberg!

Det slog mig igår när jag var på Seven Eleven och köpte en negerboll. Ni förstår på seven eleven har dem jätte negerbollar. Och när jag beskådade denna delikates så slog det mig. Sådana gjorde alltid min kära stora syster till mig när jag var liten. Jätte negerbollar.
2010-05-20

När jag kom till världen fick nog mina föräldrar en chock då mina fötter stod inåt. Men med gips en tid blev dem små och fina, precis som dem skulle vara. Viktoria föddes med en tand. Hon är ju lite mer utvecklad som människa än ni andra.:P
2010-05-22

Emma och Andreas som har bosatt sig hos mig en tid. Mycket underbart!  Men dem flyttar snart ifrån mig igen. För på onsdag får dem sin lgh. Vad ska jag då ta mig till=)
2010-06-28

Juli,augusti och september härlig sommar är det då
Den senaste månaden har jag packat och flyttstädat två lägenheter på kort tid. Funderat på, undra vilket av detta som dem kommer att ha kvar när dem är gamla och överlämnar till barnbarn eller till och med barnbarns barn. Som när jag kommer hem till min mormor, och hon frågar om det är något jag behöver. Nu är det mormors tur att packa ner hennes liv i banankartonger.
2010-07-14

Ja då var det ju så att det bara var 9 dagar kvar tills flyget lyfter och tar oss till varmare bräddgrader. Den veckan ska The Dogs vara hos mormor och morfar Thomas, löper rutan så hoppas jag att gammelmormor har sitt hem öppet för lite sällskap för henne!
2010-08-30

har precis upptäckt att jag klarar mig väldigt bra. Jag har precis lyckats att installera spotify på min dator! Mycket stolt över mig själv.
2010-09-01

men oktober och november och december är så grå
Jag har under det senaste halvåret varit bitter på insidan! Men orkar inte vara det längre. finner ingen som helst ro eller lycka med det heller. Det som har varit det har varit och det som kommer det kommer.
2010-10-07

Påtal om inget alls!
I vår vill jag börja plugga, jag vill bli målare! Synd att inte morfar fortfarande arbetar för då hade jag kunnat gå som lärling hos honom! Det hade varit roligt
2010-11-02

nope för vid halv två ska jag gå till läkaren, en order från Herr Martin! Har sååå ont i magen att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen i mellan åt. Igår kallsvettades jag och tappade färgen i ansiktet för jag hade så ont. Får vi se!
2010-12-16

En kaotisk vecka har vi haft framför oss, med sjuhusvistelser och en otrolig oro över oss. Frågor som man fortfarande inte riktigt hunnit få grepp om. En känsla av otillräcklighet och frustration. Ni är en helt underbar familj, det är ni!
2010-12-24

Julafton 2010

Japp det borde de väl räknas som nu eftersom att klokan snart är tjugo i fyra!

En kaotisk vecka har vi haft framför oss, med sjuhusvistelser och en otrolig oro över oss. Frågor som man fortfarande inte riktigt hunnit få grepp om. En känsla av otillräcklighet och frustration. Ni är en helt underbar familj, det är ni!

Jag har funderat lite den senaste veckan! Vilket har gjort att jag har bollat fram och tillbaka hur jag kan relatera deras frustration och deras oro och deras frågor till mig själv. Vilket gör att jag tänker på min pappa!

Vad hade hänt om han inte hade kommit till sjukhuset och fått den hjälp han behövt? Vad hade hänt om han inte tagits på allvar? Vad hade hänt om han hade fått hjälp tidigare?

Jag kan inte minnas hur jag kände den dagen min pappa hamnade på sjukhuset första gången. Var det den gången eller var det året innan?? månaden? veckan? DAGEN? Men jag vet att varje gång högg det till lika hårt i bröstet, klumpen i magen med oro om att det kanske var sista gången kom varje gång. svetten i händerna kom varje gång innan man visste var det var. Hjärtat slutade inte köra dubbelslag förens man visste att han mådde OK! Man kunde inte sova som man skulle förens man hade fått se honom!

Vi människor vi vänjer oss vid så otroligt mycket, men inte allt! Jag var van vid att min pappa låg på sjukhus. Det var inget nytt. men anledningarna var! tillståndet var annorlunda. Hjärtat stannade till för en sekund varje gång jag hörde ljudet av en ambulans. Sjukhus är inget som skrämmer mig. Inte heller akutsituationer. Det som skrämmer mig är att titta in i ett par panikslagna ögon. Ögon som är rädda, ögon som vill ha hjälp!

Min pappa var lång och stark, han var den som styrde segelbåten vi andra duckade för bom och var hopp i landkalle. Att se den personen sagta brytas ner är något så otroligt skrämmande. Jag önskar det ingen!

Jag önskar att jag kunde ta bort eran oro och vara stark för er! Ni är fina människor och förtjänar de bästa!
Mest av allt skulle jag vilja, kunna ta hem dig Agneta, och vara stark för dig! Jag kan inte ta hand om alla dina barn men ska ta hand om den yngsta!

Ja julafton var det ja, känns lite små konstigt! Inget blir som det ska och när det inte blir som det skulle så får man hitta på något annat=) Det blir nog bra tillslut..

Nu ska Viktoria jobba på lite innan det är dags för hemgång.. Det är ju för guds skull bara 3 timmar kvar tills jag slutar.. JIPPII Hem och krypa ner ett litet slag. Tur att jag inte har ett pass till 09:30!!

Älskar de mina!  Saknar mina hundar med.. saknar att dem inte är med hela tiden som de ska vara=) Thomas berättade förut att jag hade en olydig hund, självklart undrade man ju varför. Och svaret var att han hela tiden är i vägen. Såå sant! Han ställer sig framför än så man nästan snubblar när man gör något. Eller så lägger han sig mitt i vägen så man måste kliva över honom eller gå runt honom. Åh jag älskar det nu när jag är utan! Snorpan hon sitter i sitt hörn tittar in i väggen och hoppas på att man inte ska se att hon egentligen psykar än vid matbordet! Hon skuttar som ett rådjur och svansen går som en helikopter.. Åh jag älskar det också!! Dem är mina änglar!

Nej nu måste jag sätta fart

Swipp Swopp

Inget roligt idag!

nope för vid halv två ska jag gå till läkaren, en order från Herr Martin! Har sååå ont i magen att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen i mellan åt. Igår kallsvettades jag och tappade färgen i ansiktet för jag hade så ont. Får vi se!

Efter det blir det en resa till Edsbruk för att ta en fika med Herr Berg på slottet. Han behöver även lite påfyllning av det viktiga. Cigg, mjölk!

Jaha då blir det att sätta fart, Ett sista bloss och sen hoppa i alla vinterkläder. Snart är tomten här och kan ni gissa vad han har med sig i säcken iår??? Det kan jag:P

Swipp Swopp

Onsdag och trött!

Då var förkylningen krypandes. Täppt i ena näsborren och huvudvärk.  Jobba om två timmar och jag som bara vill dra täcket över huvudet men det går inte.. Jag måste laga mat, hinna gå ut med hundarna och kamma mig kanske.. Ja det är kanske lika bra att sätta fart.

Swipp Swopp!


The Lion of the North

Idag för 292 år sedan blev Sveriges kung Karl den tolvte skjuten i sydöstra norge. Enligt en myt ska han ha blivit skjuten av en knapp som genomborrade hans båda tiningar och medförde en direkt död. Karl XII kröndes till kung den 14 december 1697. Då han inte avgav någon kungaförsäkran och själv satte kronan på sitt huvud blev hans ställning som enväldig kung.

hans fullständig titel var:  Carl med Guds Nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, Storfurste till Finland, Hertig uti Skåne, Estland, Livland, Karelen, Bremen, Verden, Stettin, Pommern, Kassuben och Venden, Furste till Rügen, Herre över Ingermanland och Wismar, så och Pfalzgreve vid Rhen, i Bayern, samt till Jülich, Kleve och Berg Hertig. Greve till Valdens, Spanheim, Mark och Ravensburg och Herre till Ravenstein.

JA, nu får det vara nog med kungar och dylikt.. Men jag tänkte bara att ni skulle ha koll på att idag är inte vilken dag som helst.  Denna dag, gjorde historia, Svensk historia! Tyvärr historia som du får lära dig själv idag. I skolorna läser du om andra världskriget till 85 %, 5 % övriga händelser och 10 % Första värdlskriget. Och för att poängtera så läser du till 95 % om tyskland!


Jag vill ha tillbaka mitt gamla nummer nu.. Men det nya får väl duga ett tag till.

Snart är det jul och snart är vi insnöade=) är det inte mysigt

Jag saknar min älskade lilla Chuspi. =(

Tidigare inlägg