Snart är det...

Den 1:a april, då fyller min kära mor år. Hon må vara ett aprilskämt men helt klart den bästa som finns! Så på lördag blir det kalas och det tycker vi om.
Händelserik tid, herrom veckan blir morfar körd till akuten med bröstsmärtor och igår körde jag svärmor till akuten med EKG- förändringar. Båda är hemma igen och det är ju det som räknas.
Imorgon ska jag med min älskade Chuppe till djurdoktorn, i två dagar har det droppat blod från hans snopp. Vetrinären sa att det kunde ha med prostatan att göra och ville kolla upp det. I natt vände jag mig och vred tills jag trodde att jag skulle bli knäpp, de värsta tänkbara cenariumen snurrade i mina tankar. Hundar överlever sällan sina ägare, det är jag väl medveten om. Men ett hopp finns att han skulle vara mirakelhunden. Personligen är jag inte rädd för döden. Den skrämmer mig inte, den dagen jag tar mitt sista andetag så vet jag att efter 20 secunder så har även hjärnan slocknat vilket betyder min förmåga att tänka, känna och vilja! Det jag är rädd för är vad som kommer hända mina små. Jag hoppas att dem tas om hand av deras mormor och morfar! ;)


Chuspi, betyder flyga!
Med hans person skulle man kunna utveckla det hela med att han är fri, gör som han vill och absolut när han vill. Han är en blandning av Alfons, Ior och Skallman. Han uppfattas lätt som att han inte bryr sig om folk och vill vara ifred. Men han har sina egna sätt att visa att han uppskattar folk runt omkring man måste bara lära känna honom. Han lägger huvudet emot än i soffan och boffar, han pussar än lite blygt. Chuspi är från spanien, en adoptivhund. Han blev sparkad och slagen av sin förra ägare. Han fick gå ut 1 gång i veckan och lika ofta mat. Han var tunn som ett benrangel när han kom till mig och det första han fick på arlanda av pappa var benmärgs godis. När vi kom hem fick han tuggben som smakade pizza. Vi hade inte hört honom säga ett ljud på flera timmar i bilen påväg hem. Heller inte den första timman hemma. Sen ifrån denna stackare hör vi det allram mesigaste skallet. OJ tänkte vi vad hände nu. Vi sprang upp på övervåningen där skallet kom ifrån. Där stod han över lycklig. Han hade hittat våran chinchilla. Svansen gick i ett och man kunde nästan se att han log. Han lämnade inte chinchillans bur den kvällen. Jag tror de blev vänner den kvällen. Han var alltid fram till buren och pussade på gallret. Ibland var nog inte den lilla i buren så sugen på pussar så hon bet honom i tungan i mellan åt. Det gjorde dem aldrig osams dock.

Vi fick höra från jourhemmet att han hatade andra hanhundar och katter. Han flyttade in i ett litet hus med två katter och en chinchilla de gick hur bra som helst. Självklart hände lite olyckor ibland när katten trodde att Chuspi ville dela matskål. Men det var aldrig ett märke på katten hon blev nog bara lite rädd.


Efter sin tid flyttade Rutan in och blev hans fru, dem fick fyra underbara valpar. Vilket gjorde att familjen blev störra, Två katter, chinchilla Rutan och deras son Balder. Han sprang som en fri fågel i skogarna och letade efter ställen han kunde rulla sig i.


Saker som gör att jag är älskar honom
Han låssas att han är en häst när han dricker vatten.
När han kissar så kan han ibland börja grymta
Han har tvångsbeteende och måste gå sina fem varv i en cirkel för att kunna lägga sig ner
Lika så när han ska bajsa så har han sina tvångsbeteenden och varven ska han gå.
Han är en skalman, mat och sov klockan..
När han är hungrig så ylar han!
Jag älskar honom för hans fina ögon
Han är en jätte trygghet.
Han är en riktig Man!!


Rutan, föddes med en ruta på ryggen!
Henne tog jag över av mitt ex mamma. Hon har levt hos en familj där huset har varit fullt av barn, skratt och det som hör till i en familj. Hon växde upp tillsammans med sin mamma. Men flyttade ur sitt trygga bo och flyttade in hos sin livskamrat Chuspi. Hon vickar på rumpan när hon går, och springer gärna runt lite som hon vill. Men är ständigt uppmärksam på var hon har alla. Rädd att man ska gå ifrån henne.


Älskar henne för hennes sätt att titta på än
När hon drar omkring på matskålen när hon är hungrig
Att hon snarkar som en riktig karl om nätterna.
När hon pratar i sömnen så låter hon som en liten höna.
För hur glad hon blir och är påväg upp i atomer när hon träffar någon hon tycker om, Då kan hon även kissa på sig av lycka.
För att hon tränger sig före för att få kärleken man ger till någon annan.
För hennes tillgivenhet.
För hennes förmåga att se hur man mår.
Hon får mig aldrig att känna mig ensam. 

Vad skulle man göra utan sina små...

Kommentarer
Postat av: Thirése

jag måste faktiskt bara säga att jag blev tårögd av att läsa det här.. djur.. man har verkligen en speciell relation till de djur man lever tillsammans med. Man vet deras tecken och man känner på sig när något är fel, man känner sig älskad och behövd osv. Det är underbart. Jag hoppas lillkillen blir bra och att det inte är något allvarligt med honom!

2011-03-30 @ 11:46:56
URL: http://thirese.blogg.se/
Postat av: Ci

Hoppas allt gick bra idag. Så himla fint skrivet gumman.

2011-03-30 @ 21:27:14
Postat av: mamma

Älskade även av mormor. Flyga, man kan nästan tro att han gör det ibland.

2011-04-04 @ 21:13:58
Postat av: |BloggÄgare|

Ja du Thirése, vad skulle man göra utan det vackraste man har!

Ja allt gick bra med honom, han hade ett rivsår på snoppen så det var inget farlig. Han får sluta kissa i rosenbuskar :)

Tur att mormor finns ;)

2011-04-25 @ 13:06:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback