Lördags morgon!!
Japp, uppe redan vid 8 tror faktiskt att det var Thomas fel för han var och tjatade på mig i min dröm!
Idag bär de av mot stora staden för att vara flytt hjälp, man måste ju se till att man får hjälp själv sen!! Man får inte vara dum;) Nu är håret flätat, tänderna borstade, mascaran är på och jag är mer redo än någonsin. Myskläderna är på. Det får man väl ha när man ändå ska flytta grejer? Igår tog jag en åtta låtar på trampmaskinen. Blev helt slut. Har helt tappat träningen. Var är konditionen?? Försvann den i utandningen vid sista blosset igår?
Måste arbetas på..
När jag stod och borstade håret funderade jag på Josefine! Igår berättade hon om en bekant till henne som omkommit i en olycka med en lastbil. Han hade precis tagit lastbilskortet och var 25 år gammal. Han blev alltså påkörd. Tänk så tragiskt, hans liv hade precis börjat. Jag tänker på de föräldrar som får beskedet. Nu är inte jag mamma, men jag kanske blir det en dag. Men bara tanken av att som mamma bli uppringd av en främmande människa som säger " Din son, har varit med om en olycka" ger mig rysningar.
Jag kan bara relatera till när jag fick telefonsamtalet om Pappa. Jag stod och stekte pannkakor som det vore vilken dag som helst. Robin satt i soffan och spelade. Allt var som det skulle. Jag svara som alltid Ja, det är Viktoria! En förtvivland Cecilia hörs i andra änden. Hon försöker övertyga mig om att det kommer bli bra men dem arbetar med honom. Jag slår ihop på köksgolvet som om benen var gjorda av överkokt spagetti. Jag tittar på Robin och min blick säger nog allt för han förstod direkt! Hans huvud slog ner i händerna. De ända som hördes var ljudet av klockan. Inte ens hjärtat slog! Jag gick ut för att röka och satt under äppelträdet. Det var nu jag ringde mitt värsta samtal i livet. Fia berättar att han inte finns mer. Vi lägger på och jag skriker rakt ut!!
Jag som hade bävat för den dagen såå många gånger. hjärtat hade hoppat till så många gånger av rädsla att han inte skulle orka mer. Men just den dagen när mardrömmen kommit. hoppade inget hjärta det stod helt still. Hörseln blev sämre och man tittade inte direkt på något utan stirrade rakt ut. En obeskrivlig känsla som antagligen måste upplevas för att förstå den. Även om man inte önskar det någon!
Var rädd om era nära och kära. Vi har bara en av varje och dem ska man vara rädd om!
Och glöm aldrig att man inte ska gå och lägga sig osams!
Swipp Swopp
Idag bär de av mot stora staden för att vara flytt hjälp, man måste ju se till att man får hjälp själv sen!! Man får inte vara dum;) Nu är håret flätat, tänderna borstade, mascaran är på och jag är mer redo än någonsin. Myskläderna är på. Det får man väl ha när man ändå ska flytta grejer? Igår tog jag en åtta låtar på trampmaskinen. Blev helt slut. Har helt tappat träningen. Var är konditionen?? Försvann den i utandningen vid sista blosset igår?
Måste arbetas på..
När jag stod och borstade håret funderade jag på Josefine! Igår berättade hon om en bekant till henne som omkommit i en olycka med en lastbil. Han hade precis tagit lastbilskortet och var 25 år gammal. Han blev alltså påkörd. Tänk så tragiskt, hans liv hade precis börjat. Jag tänker på de föräldrar som får beskedet. Nu är inte jag mamma, men jag kanske blir det en dag. Men bara tanken av att som mamma bli uppringd av en främmande människa som säger " Din son, har varit med om en olycka" ger mig rysningar.
Jag kan bara relatera till när jag fick telefonsamtalet om Pappa. Jag stod och stekte pannkakor som det vore vilken dag som helst. Robin satt i soffan och spelade. Allt var som det skulle. Jag svara som alltid Ja, det är Viktoria! En förtvivland Cecilia hörs i andra änden. Hon försöker övertyga mig om att det kommer bli bra men dem arbetar med honom. Jag slår ihop på köksgolvet som om benen var gjorda av överkokt spagetti. Jag tittar på Robin och min blick säger nog allt för han förstod direkt! Hans huvud slog ner i händerna. De ända som hördes var ljudet av klockan. Inte ens hjärtat slog! Jag gick ut för att röka och satt under äppelträdet. Det var nu jag ringde mitt värsta samtal i livet. Fia berättar att han inte finns mer. Vi lägger på och jag skriker rakt ut!!
Jag som hade bävat för den dagen såå många gånger. hjärtat hade hoppat till så många gånger av rädsla att han inte skulle orka mer. Men just den dagen när mardrömmen kommit. hoppade inget hjärta det stod helt still. Hörseln blev sämre och man tittade inte direkt på något utan stirrade rakt ut. En obeskrivlig känsla som antagligen måste upplevas för att förstå den. Även om man inte önskar det någon!
Var rädd om era nära och kära. Vi har bara en av varje och dem ska man vara rädd om!
Och glöm aldrig att man inte ska gå och lägga sig osams!
Swipp Swopp
Kommentarer
Postat av: Robin
Underbart skrivet, Fick gråten i halsen när jag tänkte på den där dagen.
Finns om det är något gumman
Postat av: Ci
Åhh det var som att uppleva den dagen om igen fy kommer ihåg när du ringde upp mig igen och försökte förklara att han inte fanns mera men att jag egentligen redan visste men inte ville ta till mig. Att jag inte ens där riktigt kunde det. Älskar dig gumman.
Postat av: Mamma
Så fint skrivet.
Postat av: frugan
Fint och känslosamt.. jag ryser och får tårar i ögonen.. Man borde ta vara på sina nära och kära mer än vad man gör.. för en dag är det för sent. Älskar dig Frugan
Postat av: Madelen
Dessutom fick Josefines kompis mamma reda på det indirekt genom att läsa jnytt.se =(. Hon fick alltså inget samtal, utan läste skiten i tidningen =/
Trackback
