Sommar!
Vilket btyder mycket mindre tid framför datorn, nu ska väl även tilläggas att jag är utan dator stor del vilket bidrar till att bloggen sällan blir uppdaterad! Klurar ständigt på vad jag ska kunna bidra med för att förgylla mina små läsare med.
Så jag tänkte lägga några meningar på att klura på flyttande människor. Är det så att vi människor alltid har vandrat från ställe till ställe och det sitter i oss? Vi måste ibland byta bo för att till slut kunna slå oss ner och få det där dröm stället som vi alla strävar efter? Är det klokt att köpa hus i 25 års ålder för att sedan upptäcka att man inte har packat ner sitt ungdomsbo i banankartonger tillräckligt många gånger för att packa upp det i sin nya 1:a eller 2:a som bara får duga så länge??
Är det klokt att flytta ihop med varandra för att det är billigare att bo två? Är det klokt att byta ut dina möbler mot hans/hennes för att det passar bättre? Är det klokt att låta bli? Är det klokt att bli beroende av omgivningen? Är det klokt att slippa stå på egna ben? Är det klokt att låta bli att släppa in en annan för att skydda sig själv och sitt eget?
Den senaste månaden har jag packat och flyttstädat två lägenheter på kort tid. Funderat på, undra vilket av detta som dem kommer att ha kvar när dem är gamla och överlämnar till barnbarn eller till och med barnbarns barn. Som när jag kommer hem till min mormor, och hon frågar om det är något jag behöver. Nu är det mormors tur att packa ner hennes liv i banankartonger. Inte ett ungdomsbo utan ett helt liv. Saker hon har fått av sin mamma och mormor, saker hennes barn har gjort och saker som deras barn har gjort. Idag fyller inter deras hem upp av så många teckningar som barnbarnen gjort utan som deras barnbarns barn ritat åt dem. bröllopsfoton på barnbarn och dop kort på de allra minsta.
Det finns minnen i det där hemmet som är över 100 år, inte deras minnen kanske men saker och ting som gått vidare från föräldrar till barn. Information och händelser som gjort en gammal man som morfar vis. erfarenheter av livet som vi inte har en aning om ännu! Sådant som vi själva aldrig kommer att få uppleva.
Är det så att jag själv kommer att sitta där en dag, tillsammans med min gubbe och undra varför vi sparade på allt? Eller kommer vi att gå igenom allt och tänka tillbaka på livet vi levt? Tänka på allt roligt vi gjort tillsammans och för varandra? Matriella ting säger mer än vi tror. Allt har en historia. Även om vi tröttnar på den gamla soffan vi har. Så bringade den en gång tiden glädje när den var ny. Spänningen när man pratat klart om att man kankse skulle köpa sig en ny, till när man gick i affären och provsatt soffa tills man kom fram till den som passade oss båda. Dem första 15 hade fel färg, tyg och var för mjuk den 16 var rätt men för hård. den 17:e däremot. Den var som smord.
Jag hoppas att livet aldrig slutar att leva mig ett spratt och ständigt låter mig utvecklas. För en dag, ska jag vara en klok mormor med en stor familj att vänta varje jul! Som har en extra tanke till mina barnbarn som bygger bo.
Nu väntar mina pälsbarn på mig så nu måste fröken Karlson sätta fart.
Swipp Swopp
Så jag tänkte lägga några meningar på att klura på flyttande människor. Är det så att vi människor alltid har vandrat från ställe till ställe och det sitter i oss? Vi måste ibland byta bo för att till slut kunna slå oss ner och få det där dröm stället som vi alla strävar efter? Är det klokt att köpa hus i 25 års ålder för att sedan upptäcka att man inte har packat ner sitt ungdomsbo i banankartonger tillräckligt många gånger för att packa upp det i sin nya 1:a eller 2:a som bara får duga så länge??
Är det klokt att flytta ihop med varandra för att det är billigare att bo två? Är det klokt att byta ut dina möbler mot hans/hennes för att det passar bättre? Är det klokt att låta bli? Är det klokt att bli beroende av omgivningen? Är det klokt att slippa stå på egna ben? Är det klokt att låta bli att släppa in en annan för att skydda sig själv och sitt eget?
Den senaste månaden har jag packat och flyttstädat två lägenheter på kort tid. Funderat på, undra vilket av detta som dem kommer att ha kvar när dem är gamla och överlämnar till barnbarn eller till och med barnbarns barn. Som när jag kommer hem till min mormor, och hon frågar om det är något jag behöver. Nu är det mormors tur att packa ner hennes liv i banankartonger. Inte ett ungdomsbo utan ett helt liv. Saker hon har fått av sin mamma och mormor, saker hennes barn har gjort och saker som deras barn har gjort. Idag fyller inter deras hem upp av så många teckningar som barnbarnen gjort utan som deras barnbarns barn ritat åt dem. bröllopsfoton på barnbarn och dop kort på de allra minsta.
Det finns minnen i det där hemmet som är över 100 år, inte deras minnen kanske men saker och ting som gått vidare från föräldrar till barn. Information och händelser som gjort en gammal man som morfar vis. erfarenheter av livet som vi inte har en aning om ännu! Sådant som vi själva aldrig kommer att få uppleva.
Är det så att jag själv kommer att sitta där en dag, tillsammans med min gubbe och undra varför vi sparade på allt? Eller kommer vi att gå igenom allt och tänka tillbaka på livet vi levt? Tänka på allt roligt vi gjort tillsammans och för varandra? Matriella ting säger mer än vi tror. Allt har en historia. Även om vi tröttnar på den gamla soffan vi har. Så bringade den en gång tiden glädje när den var ny. Spänningen när man pratat klart om att man kankse skulle köpa sig en ny, till när man gick i affären och provsatt soffa tills man kom fram till den som passade oss båda. Dem första 15 hade fel färg, tyg och var för mjuk den 16 var rätt men för hård. den 17:e däremot. Den var som smord.
Jag hoppas att livet aldrig slutar att leva mig ett spratt och ständigt låter mig utvecklas. För en dag, ska jag vara en klok mormor med en stor familj att vänta varje jul! Som har en extra tanke till mina barnbarn som bygger bo.
Nu väntar mina pälsbarn på mig så nu måste fröken Karlson sätta fart.
Swipp Swopp
Kommentarer
Postat av: Anonym
Fint skrivet gumman och kloka ord att tänka på. Kram Ci
Trackback
