wickiis

Har dock i kväll känt en konstig känsla. Undra var den kommer ifrån? Kan det vara att vi pratade massa gammalt som gjorde att saker man trodde man glömt kom fram igen? Eller kan det varit att jag var förbi en sväng upp till graven och skulle "titta till" pappa. Så mycket snö på kyrkogården. Kunde knappt se gravstenarna. Så jag får åka dit imorgon och skotta fram pappas grav.

Jo hade Viktoria varit förnufftig, som hon absolut inte är hade hon gått och lagt sig. Men hon inser väl att hon kommer vända och vrida på sig och fundera på vad det är som snurrar runt där uppe mellan hjärnhinnorna. Tankar som inte kan formas till ord. Ord som inte kan bli till meningar. Men.

När jag loggade in på bloggen så tänkte jag. Hm, detta ska inte bli något klago inlägg bara för att jag egentligen känner för det. Men det kommer det heller inte att bli. Men man kan ju inte vara glad jämt =)

Morgonen började med dusch, hår och smink! Telefonsamtal med Ci och en cigg. Den fortsatte med någon timma framför datorn där den tiden gick ut på facebook och spotify konto. Tänk att det lyckades tillslut. Skam den som ger sig;)

Sen bar det av till Josefine, ut till väster för att hämta Leya (Hund). På väg hem igen så skulle vi in på en liten liten skogsväg för den roliga sakens skull. Vi stannade vid ett stort gärde så att Leya fick leka lite och så åkte vi vidare. Väl vid en skarp kurva möter vi en jävligt stor traktor med släp.


Bonden i traktorn viftar med armarna om att han ska ställa sig på sidan. Men jag backar lite grann. Hade först inte tänkt de. För hallå, borde inte jag köra först jag var ju ändå störst?? Men hur som.


Jag backar nästan in i en snövall. Fick köra fram räta upp och börja backa igen. Sen skulle jag backa tills vi hitta en "avfart" av något slag. Men vi backade och vi backade och vi backade och ingen jävla avfart kom. Så stod vi still och väntade ett tag där vägen var som bredast. Men ingen traktor kom. Så då tänkte ju jag att han kanske hade svängt av någonstans. till ett gärde eller så. Så jag började köra framåt igen, tillslut möter vi traktorn på typ samma ställe.


Självklart skulle han då köra så långt han kunde ut på sidan. Att han åkte ner över snövallen. Nästan att traktor och släp tippar och far ner för stupet. Men då fick jag ju hela vägen för mig själv =) Men jag stannade faktiskt och frågade om han satt fast. Som om jag skulle kunna hjälpt honom? haha troligen inte. Men jag körde honom hem. Så man har ju gjort sin goda gärning idag. Samt givit Josefine och Thiresé ett gått skratt. 

Bilden är från i sommras!