wickiis

Efter elva for jag hem till Veronica som bjöd på kaffe, satt i soffan och pratade gamla roliga minnen. Samt de man gärna vill glömma. 

Måste ju dela med mig av hennes underbara dotters roliga kommentarer. Ni vet serien som går på Tv4 på fredagar, Solsidan! Det var väl förra avsnittet om jag inte fattade helt fel. Som just det hade stått på! Sara snappade väl då upp när paret låg i sängen och karln ville få till det. Hon svarar hon Ja, jag är ju inte görr fuktig!!! Då till poängen. En kväll när dem låg på sängen. Skulle Veronica skoja lite med sin fästman och Sara springer in och säger.. Mamma du måste ju nu säga att du är ju inte direkt görr fuktig!!! Som jag skrattade när jag hörde det.. Så roliga de små=) 

Tog ju även kort på lilla Albin, Så stor han har blivit nu. Kan man bli annat än helt svag? 

När jag igår pratade med min kära syster Ci berättade hon om en 11 årig pojke som drabbats av cancer. Då han fått beskedet fick pojken spendera 5 månader på sjukhuset i Umeå tror jag de var. Därefter för flyttades pojken och hans familj till ett annat sjukhus. Jag poängterar, detta är Sverige 2010!! På detta sjukhus fanns det inte så mycket för barnen att göra. Och det mesta var gammalt och lite halvdant. som spel, tv etc. Detta gjorde att pojkens mamma startade en "fond" via barncancerfonden, med målet på 100 000. Dessa pengar skulle gå till just barnen. Hon menade på att forskning självklart är viktigt. Men man får inte glömma bort barnen. När denna välgörenhet nått 140 000 skulle nu dessa pengar skänkas. Men, cancerfonden meddelade då att dessa pengar inte fick skänkas till barnen utan skulle enbart gå till forskning!! Jag skäms när jag tänker på att detta är vad vi kallar mänsklighet! 

Jag påstår inte att tv-spel och andra materiella saker gör barn friska. Jag påstår dock att det är dem små sakerna i livet som gör att man orkar fortsätta! Det är livskvalitén och skratten som gör att man inte glömmer bort vem man är. Det är dem som gör underverk. Det är dem som ger anhöriga orken att stötta på sidan av. Dessa familjer har redan drabbats av det mest traumatiska i livet. Att stå på sidan av sitt "döende" barn. Vem ger då myndigheter, föreningar, överhuvuden rätten att hälla salt i lidande människors sår? Jag trodde vi i Sverige på 2010- talet värnade om människor och ville hindra mänskligt lidande. 

Men antagligen är det fortfarande så, att vi inom sjukvård fortfarande har ett naturvetenskapligt synsätt. Så länge vi botar människor på insidan har vi gjort det vi ska. Var är den humanistiska vetenskapen? Den som ser till människans alla behov? fysiskt,psykiskt socialt och existentiellt. 

Är det den är världen man vill leva i?? Det gör mig otroligt frustrerad!