Min lilla bebis
När jag i september förra året tog bort min underbara Chuspi, ville jag aldrig skaffa något mer djur än min Rutan. Hon skulle få bli gammal ensam och bara få ha det bra. Men det visade sig ganska snart att så ville hon inte ha det. Hon såg alltid så ledsen ut och hon åt inget bra heller.
Så jag blev lite övertalad om att ta hem en liten valp, en valp som var så liten och söt. Från första stund har jag älskat honom otroligt. Larvat mig med honom såå otroligt.. Och pussat mig trött på honom, aldrig. Han är en liten kalv.
Den 2:e september blir Obelix 9 månader och idag kastrerades han. Det är så himla synd om min lilla bebis idag. Han försöker få av sig tratten och då måste jag skälla lite på honom för det är ju ändå för hans eget bästa. Men då tittar han på mig med ögon som säger. - Detta är ditt fel!!! Så skrik inte åt mig!! .. Åh mitt lilla hjärta!
Vi har ju sakffat en liten kattunge också som vi döpt till Svea nu när Obi är lugn och stilla törs hon fram till honom men då kommer mamma Rutan och visar henne tänderna. Katten får alltså inte vara för nära.
Värdens sötaste små har jag=) 
Nu sitter jag här och väntar på min man, han är ute och åker på vägarna i mörkret gillas inte. Och då kan jag inte sova förens jag vet att han kliver in genom dörren.
Igår var jag arg på honom för en ovesäntlig sak, sedan från ingenstans visade han att han är den bästa. Den absolut bästa :) Han får mig lycklig varje dag.
When I am down and, oh my soul, so weary;
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.
You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be.
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.
You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be.
OJ detta har legat på is länge!
Jag har nästan glömt bort detta, det är så länge sedan.
Men jag läste en massa gamla inlägg och kom fram till att jag gillar ju detta. Och tycker om att skriva om himmel och jord.
Det har hänt så mycket sen jag skrev sist så jag vet inte ens var jag ska börja. Det kan vara så att jag har flyttat 1 eller 2 gånger. Att jag har varit med om den största dagen i mitt liv. Jag har gått in i en kyrka i vit klänning precis som den ska vara och haft Martin längst fram, Han har tagit min hand och vi har varit sjukt nervösa tillsammans. Jag har sagt JA högt och tydligt, jag har GIFT MIG!!!
Helt underbart kul, skrämmande och obeskrivligt magiskt. Jag har ska dela mitt liv tillsammans med MIN man...
Att gifta sig är något som jag trodde inte skulle förändra hur man ser på varandra. Men allt känns så mycket större det känns så äkta och det känns som att vi kan inte säras på för vad som helst.
När jag slarvar bort saker så frustar och prustar Martin, Jag frågar honom om han älskar mig ändå och han svarar mer och mer för var dag. Kunde inte vara bättre, kunde inte kännas bättre! Hoppas att alla människor får uppleva denna känsla.
Jag menar inte att man aldrig blir oense för det blir man det vill jag lova.. Jag kan inte alltid ge mig, är en bessewisse som alltid ska ha rätt.. Min dåliga sida kan man säga=) Får jobba på den. Han har ett humör som gör att vi skulle kunna använda honom som kraftverk. Men huvudsaken är att man går och lägger sig vått och vaknar tortt.. Eller har jag missuppfattat något? Har aldrig kunnat rimma ;)
Nu ska jag ta och ringa min fina Emma och blossa med henne. Ska bli bättre!
